Dödshjälp...

Jag råkade se på Svt i söndags kväll,
på en dokumentär om dödshjälp.
Programmet formligen sög in mig i handlingen
och gjorde mig -nästan- delaktig i den.
Den slet tag i mina revben och kramade om dom det allra hårdaste den kunde - jag trodde att jag -vilken sekund som helst- skulle gå sönder,
men jag kunde inte byta kanal...

När det hela var över o jag torkat mina tårar, insåg jag vilken tragik människor omkring mig genomlider - i tystnad. Detta exempel kom fram i dagens ljus - tack o lov - men tack vare vem? Hur många finns det därute som upplever detta omänskliga, obarmhärtiga lidande? Utan att göra sig hörda?

Själv fick jag skamset erkänna,
att jag inte visste ett jota om ämnet,
så jag kände mig bara tvungen att ta reda på lite fakta.
Alltså får detta bli dagens tema:

Dödshjälp eller eutanasi som det egentligen heter kommer från grekiskans eu och thanatos som ihop betyder god död.

Dödshjälp kan indelas i tre olika kategorier:
Aktiv dödshjälp, där man själv ger patienten den dödliga dosen.
Passiv dödshjälp, t ex läkaren, stänger av en respirator och slutar med livsuppehållande medicinering.
Och Assisterad dödshjälp där man tillhandahar medicin eller apparatur som patienten kan använda sig av för att ta sitt liv.

Enligt lag är dödshjälp och assisterat självmord (barmhärtighetsmord) förbjudet i både Sverige och så gott som den övriga världen.
I de fall där dödshjälp framkommit, har den som utfört handlingen blivit skyldig till mord eller dråp - även om det skett på den dödes begäran.

Dock finns det några länder som tillåter dödshjälp:
Nederländerna - som f.ö. var först i världen med legalisering av dödshjälp (2002) Belgien som kom kort efter (maj 2002) ochSchweiz. I Zurich, Schweiz, finns en av ett fåtal "dödskliniker", (Dignitas - bild. 1998) som hjälper svårt sjuka att begå självmord. Det speciella med organisationen är att den även tar emot utländska patienter, vilket medfört en såkallad "dödsturism", där människor reser dit för att få en värdig död.
I dom andra länderna med dödshjälp måste man vara bosatt i landet för att få hjälp. Dignitas är inte vinstdrivande, det är bara medlemsavgiften på ca 150 kronor, läkarbesök och sömnmedlet man tar betalt för, själva assistansen är gratis.

För att läkarna ska undgå straff finns det specifika riktlinjer som måste följas:

• Önskan att dö måste vara ett frivilligt beslut av en informerad patient.
• Önskan måste vara väl övervägd av en person som har full och riktig förståelse för sin egen situation och de alternativ som finns. Personen måste vara kapabel att ta hänsyn till dessa alternativ och måste även ha gjort det.
• Att önskan att dö har funnits en längre tid.
• Det fysiska och mentala lidandet är oacceptabelt och olidligt.
• Att konsultation med en läkarkollega har skett .


Det finns ett alternativ som kallas livstestamente ,
där man kan dokumentera sin vilja att inte ta emot livsuppehållande insatser utifall att man skulle bli så dålig att man inte längre är kontaktbar. Ett sådant testamente är inte juridiskt bindande i Sverige.
I Danmark har man däremot kommit en bit på väg, eftersom de godkänt ett sådant testamente som bindande.
Där ska man ha fyllt 18 för att få upprätta ett livstestamente.
När detta är gjort så kommer man med i livstestamenteregistret och enligt lag måste det undersökas om en patient står med där innan åtgärder tas .

Det talas mycket om livskvalitet - varför är det då så tabu med dödskvalitet?
Är det inte varje individs rättighet att bestämma över dessa - sina egna - kvaliteér?
Att själv få avgöra när det är tid att gå vidare?

Vad tycker du... ?