Jocella´s Coffeeshop...

Mitt forum för allt det Livet innehåller .... som Ord... tankar ... skratt o gråt...konst ... livsåskådning... musik ... böcker ... poesi ... natur... yoga... Feng Shui ... psykologi ... filosofi...djur.. familj o massa - massa annat ...

Min bilder
Namn:
Plats: Ale, Sweden

"Kanske finns där något runt hörnet, även om du ramlar på vägen dit....?"

22 januari 2006

Självmord...


Läste i gårdagens GöteborgsPosten en artikel om huruvida någon kunde utpekas som ansvarig för självmordet av Mikael Ljungberg... "Läkare får mild kritik ..." stod det i rubriken. "Huruvida tvångsvård skulle räddat Ljungberg kan man bara spekulera om" skriver Socialstyrelsen.

Den 3 december 2005 kunde vi på löpsedlarna läsa: "Svullo tog sitt liv" och "Micke Dubois hängde sig i källaren". Många yttrar sig vid tillfället om att "psykvården är en skamfläck". Vid detta tillfälle uttalar sig också Ljungbergs flickvän "Det har inte hänt ett djävla dugg inom psykvården under det gångna året ..."

Svidande kritik i all ära - med all respekt för alla de drabbade och inblandade - men var finns omsorgen gentemot resterande drabbade - anhöriga till de övriga 1498 människor som varje år tar livet av sig?

OCH - alla de drabbade INOM psykvården - alla anställda som mot alla odds försöker hålla ihop alla trådar och utföra ett tungt arbete samtidigt som de kämpar mot nedskärningar i form av minskade personalstyrkor/ökat vårdbehov/nedläggningar mm...

Dessa blir ofta orättvist utpekade som syndabockar då någon vill göra sin frustration över en anhörig/väns förlust hörd - en frustration som egentligen (?) grundar sig på den hjälplöshet man upplever över ett dödsfall som inte är s.a.s. "naturligt". Människan vill gärna ha ett "varför" till allt som sker - en orsak, en anledning att peka på. Självmord kommer ofta som en chock - som en blixt från en klarblå himmel - för de anhöriga. I många fall har de inte upplevt att den avlidne mått "så dåligt". De har inte uppfattat allvaret i det hela, varav de snart vill ha någon som tar ansvaret för det inträffade.
Helt naturligt blir det - tyvärr -"frontfigurerna" inom vården som oftast får "bära skammen" - de som de anhöriga ser/träffar personligen eller de som syns utåt - läkare, vårdare, psykologer osv

Min fråga blir då:
VAR FINNS DE POLITIKER SOM EGENTLIGEN BÄR ANSVARET ÖVER DEN FÖRSÄMRADE OMSORGEN?
VAR FINNS ALLA DE SOM SKÄR NER PÅ DE LIVSNÖDVÄNDIGA RESURSERNA?

VAR finns NI när andra HÄNGS UT som SYNDABOCKAR???
VARFÖR kan inte NI i ett sådant ögonblick KLIVA IN och TA ANSVARET över de brister NI FÖRORSAKAT .... ????

Jag bara undrar....

1 Comments:

Blogger Björn Jakobsson said...

Jag håller med om allt du skriver. Det är märkvärdigt att det skall vara så svårt för våra makthavare som har det yttersta ansvaret att verkligen ta det ansvaret.

Fin och tänkvärd blogg - ny för mig och alltid roligt med nya bloggar att häcka i.

Och ja, jag skall göra mitt yttersta för att krya på mig - t o m gå till doktorn på måndag.

Ha en trevlig vecka.
/Bj.

22 januari, 2006 20:52  

Skicka en kommentar

<< Home