Vilsen...

Vaknade imorse med en känsla av tomhet - som om ingenting längre existerade...
Efter att ha legat en stund och känt tomheten, var jag tvungen att se mig omkring, för att kolla, att allting fanns kvar - allt det runt omkring mig som bekräftar att jag finns... Jodå, allt fanns där - utom jag...?

Trots upprepade försök att skaka av mig känslan, finns den inom mig än, i skrivande stund. Ungefär som en ballong, vars syfte raderats bort efter att någon stuckit hål på den... Tom ... nollställd ... förvirrad ... och vilsen...

Jag har tappat bort Johanna ...
och den nya, som inte kan komma till ro, tycker jag inte om ...